Cirkus året om i Karlskoga

Där ligger det så ordentligt mitt i skogen, det svenska industrisamhället, med sitt dominerande företag, med röda arbetarbostäder och tillväxande bostadsområden i diverse stilar, med Kooperativa, Folkets Hus och idrottsbanan väl på plats. Allt går sin vanliga lunk. Och så kommer där en cirkusprimadonna ridande in i samhället på en vit arabhingst vid namn Menelik. När Baptista Schreiber slog sig ned i Karlskoga 1929 efter ett framgångsrikt artistliv på världens främsta cirkusarenor skulle det bli till långt och ömsesidigt utbyte för både henne och Karlskogingarna. Här fann hon och maken, den lindansande Chuy med broder Manuel, vintervistet för sin turnerande cirkus Mijares-Schreiber. Här slog de upp sitt nya tält sedan det gamla förstörts av blåsten i Kristinehamn.

Karlskoga blev med ens målet för exotiska gästspel av akrobater, jazzmusiker och magdansöser, som kom för att koppla av en tid från det krävande kringflackandet och för att träna inför kommande cirkussäsonger i den permanenta cirkusbyggnad som paret Mijares-Schreiber låtit uppföra 1932 i närheten av den egna villan i äkta funkisstil. Den finns kvar än i dag men cirkusbyggnaden revs 1958 till stor saknad för en hel generation som fått uppleva epoken Schreiber – eller Skräjber som man säger i Karlskoga.

Under den epoken hade äventyrslystna barn och ungdomar fått sina cirkusdrömmar närda samtidigt som det handgripligt erbjudits tillfällen att hjälpa till i stall och manege. Barrskogsluften kryddades med doften från cirkusspån. De behövde aldrig göra som Baptistas egen mamma, Bertha Lindberg, manufakturhandlardottern från Östermalm i Stockholm, som rymde hemifrån med ett resande teatersällskap för att redan i Örebro hoppa av och förena sitt unga liv med österrikaren Jean Baptiste Schreiber, konstberidarnas konung, som just slagit upp sin faders cirkustält i staden under några dagar. Kanske var det därför som Baptista senare kom att trivas så bra i det närbelägna Karlskoga, även om hon kunde konsten att ra alla att känna att just deras stad låg henne särskilt om hjärtat.

Cirkusbyggnaden som efter vissa åsiktsbrytningar uppfördes i den sk. Doktorsparken i Karlskoga blev något mycket mer än en manege. I två årtionden blev den ett levande kultur- och nöjespalats: ”Där hölls nyårsvakor, där ordnades mellansvenska mästerskapen i jojo och avdelning 76 på Bofors avhöll 1941 sitt kanske stormigaste möte där”, berättar Alf Bande i en intervju, ”men framförallt dansades det där. Orkestrarna på modet var Seminola, Steens från Kumla och Rialto från Ludvika”.

1955 blev den sista cirkussäsongen i byggnaden. Det året avled senare Chuy Mijares och året därpå gick Baptista Schreiber bort. ”Sveriges absolut mest färgstarka cirkuspersonlighet”, konstaterar cirkusforskaren Alf Danielsson. Minnena från den epoken, t ex hästgraven, borde vårdas bättre tycker många i Karlskoga.

O min Menelik

Menelik
Du var född på Arabiens soliga jord
Du dog långt bort i den snöiga nord

I minne av din trohet
Från Din Härskarinna

”Jag glömmer aldrig de orden”, säger konsthantverkaren Astri Johansson som växte upp i Karlskoga, ”de gjorde ett djupt intryck på en ung flicka som beundrade Baptista Schreiber och älskade hästar.”

Konstryttarinnan Baptista Schreiber på sin Menelik i Västerås 1916. Två år tidigare hade hon fått den vita arabhingsten genom en insamlingsaktion i London stödd av änkedrottningen Alexandra. Baptista gjorde Karlskoga till sin cirkusstad. Foto genom A P Wåhlberg.

Man bör helst få följe av en invuxen Karlskogabo för att kunna hitta den anspråkslösa men fantasieggande minnesstenen där den ligger mossbelupen och sprucken vid roten av en hög gran. Inte oväntat skall man finna några blommor kramade av barnahand eller en ros ditstucken. Där vilar också för säkerhets skull falnade konstgjorda blomster, vilket en cirkushäst lär få stå ut med.

Vita arabhästar var Baptista Schreibers stora favoriter. Under Karlskogatiden höll hon fyra svarta och sex vita arabhingstar, vilka troget sköttes av den holländske dressören Ernest Carre. Men den första vita araben, Siglavy Alda II hade hon köpt av sin lärare cirkusmästaren Albert Schulman i Berlin, när hon som färdigutbildad ryttarinna i den högre cirkusskolan skulle ut och turnera i världen. Julen 1913 uppträdde hon i London med ett bejublat nummer på Hagenbecks cirkus, då plötsligt hennes Siglavy insjuknade och avled. Misstanken spreds att det var konkurrenten May Wirth som låtit sin stalldräng förgifta hästen för att därmed hejda Baptistas överväldigande framgångar i manegen.

Såsom i bättre sagor hände det sig vid den föreställningen att änkedrottning Alexandras närmaste rådgivare, lord Lonsdale, råkade vara närvarande. Gripen av den unga cirkusryttarinnans öde lyckades han i drottningens namn få till stånd en insamling genom en extramatiné och resultatet av den aktionen blev den vita arabhingsten Menelik. Den hästen överträffade alla i skönhet, klokhet och trofasthet och det är väl inte att undra på att Baptista, hans härskarinna, sörjde Menelik som en vän när han gick bort 1931 och därför anhöll om att han skulle få begravas på kyrkogården. Så förstående var inte ens kyrkofullmäktige i Karlskoga och så kom det sig att Baptista Schreiber fick nöja sig med att Menelik fick en viloplats strax utanför kyrkogårdsmuren i stället. Själv ligger Baptista Schreiber begraven på den katolska kyrkogården i Stockholm.

Lättaste vägen att hitta minnesstenen är att följa Tallåsvägen som löper till höger om kyrkogårdsmuren och efter ca 50 m övergår i en promenadväg. Efter ytterligare ett femtiotal meter leder en stenlagd trappa upp mot höjden till höger. Det är vid dess ansats som man finner Meneliks sten. Välj gärna återvägen genom kyrkogården som är anslående vackert belägen i ett omfattande skogs- och ravinlandskap.

Ur boken Sällsamheter i Värmland del 2 – Margareta Hjorth, Gudrun Vahlquist (Rabén & Sjögren 1984), publicerat med tillstånd av förf.

Till Ulfs startsida