Ibland kommer det en skiva man bara blir glad av. Göteborgsgruppen el musico har hörts på bl.a. debutantscenerna i Hultsfred och Arvika. Nu har de gett ut sin första skiva, mini-cdn Strange peoples parade.

 

Om det här gänget inte har Tom Waits som husgud är jag beredd att äta upp skivfodralet. Den manliga sångaren saknar så där 30 års whisky och rökverk i rösten men låter rätt lik den förmodade förebilden. Leonard Cohen anas också i bagaget - inspirationskällorna är tydliga utan att det alls känns som ett plagiat. Gruppen är lite lösligt sammansatt av upp till nio medlemmar i åldern 18-33 år som försöker komma ut på spelningar så ofta de kan.

 

Musiken är gungande, lite släpig med glissandon och ibland småfalsk på rätt sätt. Mycket karaktär. Vid testspelning av skivan för vänner mellan 13 och 60 har alla gillat den, vilket aldrig hänt mig förr! Jag har på känn att denna platta kan koras till årets debutant. Enda kritiken är att den bara är knappt 20 minuter lång. Mera!

 

Strange peoples parade performed by el musico (All Tomorrows Recordings) – Magnus Andréasson, sång, Jenny Rangmar, sång, Fredrik Simson, klaviatur, Ulf Wederbrand, gitarr, banjo, Linda Graflund, fiol, David Byström, trombon, Jan Risheden, saxofon, Peter Eriksson, trummor, bas, Pär Engstrand, klarinett, slagverk.

 

Ulf Torstensson

 

Ny fullängdsskiva Themes from the dusty roads släppt i slutet av 2000. Och It’s all in your head 2002.