I den växande gruppen unga begåvade folkmusikrockband – Garmarna, Wynja, Harv m.fl. är nog Två fisk och en fläsk de vildaste.

 

På sin andra skiva öser de på fruktansvärt och drar sig inte för det fula. De lånar stämningar från både på James Bond och kammarmusik men grundvalen är helt klart rock, punk och folkmusik. En jämförelse med Garmarna ter sig oundviklig, men Fiskarna har hittat en egen väg. Sångerskan Umer Mossige-Norheim sjunger nog lika bra som Emma Härdelin gjorde vid samma ålder men kan utveckla både kraft och diktion.

 

Rytmsektionen på tre personer karaktäriseras av handtrummor snarare än trumset, vilket är kul. Skivan är lite ojämn, men vinner i längden – åtminstone om man gillar folkpunk. Gruppen har rykte om sig att vara ett bra liveband och det lyckas man också förmedla på skivan. Men varför måste sångerskan exponeras som ett våp på omslaget? Hon låter inte så.

 

Två fisk och en fläsk – Jungfruburen (Nonstop Records NSR 33-32). Umer Mossige-Norheim: sång; Stefan Grapenmark: slagverk; Sebastian Åberg: slagverk; Gustaf Esters: slagverk; Olof Öberg: gitarr; Marcas Oreglia: violin, sång; Jan Liljekvist: violin, blås.

 

Ulf Torstensson (Norra Västerbotten 2001)