Hoven Droven har på sin fjärde skiva Hippa tonat ner sig betydligt, kanske till sorg för vissa fans, men till glädje för NV:s recensent.

 

Resultatet är mindre distad gitarr och mer utrymme för de akustiska instrumenten, framför allt Kjell-Erik Erikssons fiol i samspel med Jens Coméns saxofoner. Dessutom släpper de fram Björn Hägglunds läckra sväng på trummorna ungefär som på de första skivorna. Om det här har något samband med Kjell-Eriks och organisten Jan Strömstedts samarbete med Emma Härdelin i den betydligt mjukare konstellationen Triakel må vara osagt. Jan har för övrigt lämnat gruppen sedan förra skivan.

 

Det mesta materialet är eget, bara tre låtar är traditionella, men folktonen är tydlig. På den här skivan har man inte som på de föregående lånat in någon sångare, utan alla spåren är instrumentala. Däremot har man klämt in ett dataspår med tre videospår och bonusmusik i mp3-format, bl.a. från gruppens första demo och några liveupptagningar. Kanske mer en gimmick än verkligt mervärde, men kul åtminstone en gång.

 

Bäst tycker jag om de långa, lite meditativa Gudruns vals och Skymning, den sistnämnda finns också i en alternativ tagning som mp3. Men den pumpande Malört är inte dum den heller. Vid spelningarna i somras vid Urkult visade gruppen att man visst inte glömt bort hur man spelar ösigt.

 

Hoven Droven – Hippa (Home records / MNW). Kjell-Erik Eriksson, fiol; Jens Comén, saxofon; Pedro Blom, bas; Bo Lindberg, gitarr; Björn Höglund, trummor

 

Hoven Drovens hemsida

 

Ulf Torstensson (Norra Västerbotten 2001)