En kroatisk byggnadsingenjör som sjunger zigenarmusik på norska – kan det vara något?

 

Vlada Kanic föddes och växte upp nära Belgrad. Där etablerade han sig som sångare, musiker och kompositör. 1968 kom han till Norge som restaurangmusiker, turnerade fem år, gifte sig och blev kvar där. I egenskap av kroat född i Serbien har han fått uppleva hur hans sånger i hemlandet bara får höras där de är etniskt korrekta.

 

Kanic arbetar nu i Stavanger som byggnadsingenjör men fortsätter med musiken som livsviktig hobby. Enligt omslagstexten på hans nya skiva framför han zigenarballader, balkanrytmer och egenkomponerade visor, allt med egna eller till norska översatta texter. Inspelningen är gjord med olika musiker i både Norge och Belgrad.

 

Med den förväntningen blev jag mycket besviken första gången jag lyssnade igenom skivan. Här finns inga udda rytmer eller annat som jag associerar med zigensk balkanmusik. Nej det kändes som smäktande och sentimental balkanpop i trygg fyrtakt, med en riktigt bra dansbandssångare.

 

Men några genomlyssningar senare har jag vänt och smält för Kanics charm. Det är nämligen både vackert, allvarligt, kärleksfullt och mycket välgjort. Dessutom med humor, som i Hanesången om potensens uppgång och fall (min tolkning). Svev sorte svane (Flyg svarta svanar) är så vacker att det går kalla kårar efter ryggen. Kanics landsflykt anas, direkt eller bara som vemod, i de flesta texterna.

 

På baksidan står: ”Denna cd kan befrukta dig… Med tankar och känslor.” Och det stämmer. Sången överlever krigen.

 

Vlada Kanic – En passant med aksent – innvandrertoner på norsk (Etnisk Musikklubb EM8,
etnisk-musikklubb@pc-cons.no).

 

Ulf Torstensson (Norra Västerbotten 2001)