Umeå folkmusikfestival 2002

 

 

Efter fjolårets hastigt hopkomna folkmusikfest – den stora Festivalen hade kollapsat – har Umeå folkmusikförening i samarbete med Botnia musik kommit igen som en fågel Fenix med friska tag och en fullfjädrad festival.

 

Och det märks att det är proffs bakom nylanseringen – Umeå var fullt av programblad och festivalens logo syntes överallt – synd bara att det konstfärdiga typsnittet gör den nästan oläsbar.

 

Stimmhorn spelade på sitt alldeles egna vis

 

Tradition och förnyelse är festivalens måtto. Och det visade man redan i inledningskonserten i Norrlandsoperans vackra konsertsal. Ett nyskrivet verk för saxofonkvartett och röst följdes av spelmansmusik med akrobatisk hallingdans, och som avslutning en av festivalens höjdpunkter – schweiziska duon Stimmhorn. De gjorde en oförglömlig konsert på jättelika alphorn av trä, dragspel spelat på höjden, övertonssång och inte minst en mycket rolig scenshow. Så är också sångaren i gruppen utbildad pantomimskådespelare. Salens omvittnat goda akustik var nog en förutsättning för den här musiken, men samtidigt var det synd att det i viss mån splittrade festivalen. Det som samtidigt hände i huvudlokalen Folkets hus blev lite lidande.

 

Festivalens inriktning har ändrats något. Efter att ha utvecklats mot en allt mer exotisk upplevelse har man styrt tillbaka till den ursprungliga tanken och satsat mer på nordisk och inte minst norrländsk folkmusik. I en lokal hördes kända namn som Thomas Andersson och Sören Johansson spela och berätta.

 

 

Petterson & Fredriksson spelade till dans, både en koreograferad uppvisning och polskekurs. På pubscenen blandade man friskt mellan berömda grupper och lokala amatörer.

 

En annan ambition var att få igång det buskspel som var så utbrett när festivalen var ny. Men i lokalen avsedd för spelmansstämman var det ganska tomt, och även om det blev lite dans i Västerbottenssalen på fredagen och i foajén på lördagskvällen var det ganska tunt med spel utanför scenerna. Om det beror på att vinterkylan gör att många drar sig för att ta med sina instrument, bristande förhandsinformation eller helt enkelt den tilltagande professionaliseringen av folkmusiken (det är snart inte många på folkmusikscenen som inte passerat musikhögskolan) må vara osagt. Det ungdomliga inslaget på festivalen ökar år för år, så grogrund för en ny folkmusikrörelse borde finnas.

 

 

 

 

 

 

Hedningarnas Tellu Turkka och Lisa Matveinen

 

 

Innehållet var till mängden tunnare än åren innan, men ändå blev det svårt, ja omöjligt, att hinna höra allt. Hoven Droven och Hedningarna drog stor ungdomspublik med sin nordiska lite tunga stil. Från Finland kom duon Hannu Saha och Timo Myllykangas med en eterisk och mycket vacker blandning av kantele och kontrabas, förstärkt av allehanda elektroniska manipulationer. Dragspelsvirtuosen Maria Kalaniemi är också mycket skicklig, men hennes musik fångade i alla fall inte mig.

 

Och nog fanns det plats för exotik när rumänska Alexandru Ensemble svängde loss med sin balkanmusik eller Hatuey spelade salsa så golvet rök. Grupperna Swåp, som blandar svensk och engelsk folkmusik, och Näsbom, Dubé och O’Leary, med nyckelharpa, kontrabas och irländsk säckpipa, gjorde mycket fina konserter som visade på möjligheterna att förnya. Sebastian Dubé, tidigare verksam vid Norrlandsoperan, är en basist vars läckra låtspel jag hoppas få höra mer av.

 

 

 

Men min största upplevelse kom från ett betydligt obetydligare instrument. Greger Ottosson, känd i Skellefteå från Västerbottensteatern där han just nu gör Ljugarbänken, är en fantastisk spelman. Dragspel, det spelar många, men det är få som kan locka fram sådan musik ur ett litet munspel. Polskor, polketter, blues som svänger så det är inte klokt.

 

Han var lite bekymrad över att konsten att spela munspel håller på att dö ut. Mitt råd till honom var: fortsätt att spela så här på konserter och du måste få efterföljare. Förhoppningsvis kommer det om några år att höras munspel i alla hörn på festivalen. De är lätta att ta med sig, duger till mycket kompetent musik, och ännu tror jag inte det finns någon linje för instrumentet på musikhögskolorna.

 

Ulf Torstensson (Norra Västerbotten 2002)

 

Fler bilder från Umeå folkmusikfestival

 

Greger Ottosons munspel är suveränt men gör sig sämre än dragspelet på bild!