Vädergudarna gynnade

 

 

Första helgen i augusti fylls lilla Näsåker med musik från hela världen. Urkult-festivalen gick i år på åttonde årgången, med det bästa vädret hittills, och största publiken, över 4000 besökare.

”Konstig musik” sa en av vakterna om grekiska Taximi – fast vid närmare eftertanke hade han nog hört något liknande på en semesterresa. Och det är verkligen allt annat än det som bjuds i skvalradion som hörs på Urkult.

Redan inledningen vid midnatt på torsdagen innehöll jojk från sameland, indianflöjt från USA och australiensisk didgeridoo. Då klarnade skyarna och natten blev riktigt ljummen – en förmån man inte riktigt vågar tro på vid denna festival, som ligger vid en tid då vädret kan vara både kallt och blött.

Eftersom de flesta bor i tält – den officiella campingplatsen tiodubblar sin beläggning och lika många ”svartcampar” nere vid Ångermanälven – blir det ganska surt när det regnar.

Men i år hade festivalledningen inte bara god kontakt med världens spännande musikgrupper, utan även ett avtal med vädergudarna, som bjöd på sol och värme. Köerna till campingens duschar blev obetydliga, men badplatserna vid älven var knökfulla. För svettigt blir det med all fantastisk dansmusik.

Kalle Baah med sin tunga reggae, Roffe Wikström med sin odödliga blues, Ellika Frisell med svängiga Bingsjölåtar och Farmers Market med en hejdlös blandning av balkanlåtar, Country & Western och potpurrier med halsbrytande vändningar. Ibland lite för mycket show på bekostnad av musiken. Fläskkvartetten var en av publikdragarna, men verkade inte särskilt inspirerade.

 

Brittiska energiknippena Fun-Da-Mental hade med sig gruppen Rizwan-Muazzam-Quawwali i sin tunga och politiskt laddade housemusik.

Det jag tyckte bäst om – bland allt det bra – var Göteborgs­gruppen Raun, som jag recenserade i NV i fjol. De gjorde en fenomenal konsert med enormt gensvar från publiken – något annat hade förvånat mig. Och helt från det (för mig) okända kom en svensk duo som spelade skjortan av det mesta – Amedeo & Belinda. Amedeo Nocoletti är en mycket skicklig Italienfödd gitarrist som tillsammans med ursprungligen kubanska cellisten Belinda Riquelmes skapat en mycket originell musik med rötter i Latinamerika och jazz. Belindas spel hör till det häftigaste jag sett, med sång, vokala trumsolon och stor intensitet. (ett litet videoklipp finns här.

 

 Roligast med Urkult är att medelåldern hela tiden sjunker. Från att ha varit en angelägenhet främst för halvgamla fd. proggare har det blivit en fantastisk återväxt, och ungdomarna dominerar nu klart. Fast än finns plats även för barnfamiljer och gamlingar som undertecknad.

Ulf Torstenson (Norra Västerbotten 2002)

 

 

Fler bilder från Urkult

Tillbaka till recensionsförteckningen