Taraf de Haïdouks kommer från byn Clejani i Rumänien. Bland dess 3000 invånare har två traditioner har varit förhärskande – konsten att dressera björnar och konsten att spela musik bättre än alla andra. De gjorde stor succé på Umeå folkmusikfestival våren 98.

 

På nya skivan Dumbala dumba, deras tredje, har gruppen tagit med sig flera kompetenta vänner och grannar. Musiken känns igen från Umeå-konserten – snabb, rytmisk i rumänsk-zigensk tradition. En musik skapad i en verklighet där det gäller att få både applåder och allmosor. Samtidigt är det långtifrån bara yta. Förutom av de överlag skickliga instrumentalisterna imponeras jag av de  gamla männens utlevelse i sången. Bland vännerna finns den fantastiska unga sångerskan Viorca, som i titelmelodin Dumbala dumbas tungvrickningstext och i den sorgliga Mesteru Manole verkligen får visa vad hon kan. Björntämjarna hör till de fattigaste bland zigenarna. Här får de visa prov på sin karakteristiska sång till ackompanjemang av skedar, stolar och handklappning. De har sällan råd med instrument. Sist men inte minst finns ”lautari” från grannbyn Mirsa som visar sin speciella rop-och-svars-sång med berättelser om kärlek, liv och död.

 

Skivan ger en bred bild av musiken, och genom ett fint texthäfte även miljön, i denna rumänska by, där pengar förvisso saknas, men inte känsla.

 

Taraf de Haïdouks - Dumbala dumba (Cram World CRAW 21)

 

Ulf Torstensson (Norra Västerbotten –98)