Gamla progglegenden Samla Mammas Manna har efter 20 års tystnad börjat spela ihop igen. Deras nya skiva får både ris och ros.

 

1974 när Samla Mammas Manna gav ut sin fjärde LP hade jag tio skivor med Frank Zappa men jag har inget minne av att jag någonsin hörde Samla då. Obegripligt. Så blev överraskningen desto större när de återförenades i somras, bl.a. på Urkult vid Nämforsen där undertecknad i NV utsåg dem till klar höjdpunkt. I klass med Zappa! Jag skaffade de gamla plattorna, som fortfarande går att få tag på, men live-upplevelsen var större. Och med den väntan på den nya skivan som varit på gång länge nu.

 

Samla har alltid haft två viktiga komponenter i sina skivor – ”tramset”, med falsettsång och nonsensprat, och musiken, ofta i ett furiöst tempo, full av tvära kast och taktväxlingar. Tekniskt är de ännu mer drivna än på 70-talet utan att glöden falnat. Inspelad i hönshuset börjar Kaka med trams och engelsk speakerröst. Sen musik där det ibland spricker fram geniala snuttar. Rätt krävande men lysande, det här är inget man sätter på i bakgrunden. Men jag tycker det blir på tok för lite musik på bekostnad av annat: ett stycke som ”Även oss får tiden åldras Spasmodskij Engelbert Humperdinck blues” kanske var rolig som live happening, men på skiva kan jag undvara den. Inget fel på lekfullhet men Zappa var i alla fall kul.

 

Jag räknar ihop till 64 % spännande kreativ musik och resten mellansnack på skivans 50 minuter. Tips: låtar med udda nummer kan du hoppa över (undantaget nr 13). Tack och lov att cd-spelaren går att programmera.

 

Samla Mammas Manna: Kaka (Amigo AMCD 884). Coste Apetrea: gitarr, bouzouki; Hans Bruniusson: slagverk; Lars Hollmer: keyboard, dragspel; Lars Krantz: bas.

 

Ulf Torstensson (Lira och Norra Västerbotten –99)

 

Till Lars Holmers egen skiva Utsikter.