Festivalen som blev en fest

 

En av en mängd lokala grupper i Pub Freja var Folkmusik für Alle, fr.v. Anton Teljebäck, Johannes Hultman, Gunnar Lingegård, Erik Rydvall, Erik Lantz.

 

Under hösten 2000 började Umeå folkmusikfestival skaka i sina grundvalar. Efter en konflikt med kommunen avgick gamla styrelsen och en ny tillträdde. Strax före jul kom ett sorgebesked för Västerbottens folkmusikvänner – Umeå folkmusikfestival 2001 ställs in! Men strax efter kom motbud. Ett gäng entusiaster drog igång en mindre fest, kallad Folkmusikfesten.

 

Efter bara sex veckors arbete lyckades den nya ledningen i föreningen Umeå folkmusik, med ideella insatser och stöd av flera andra föreningar, ordna en fest 2001-03-03 för att fylla hålet efter festivalen. Mindre resurser, mindre pretentioner men maximal entusiasm. Ett tusental besökare kom. Arrangemangen tjuvstartadepå fredagskvällen med ett tämligen välbesökt bluescafé med bl.a. Eric Bibb.

 

Dragplåster på den verkliga festen på lördagen var Garmarna och Erik Petersen med vänner, båda gamla bekanta för Umeåpubliken. De fyllde också den stora Idunsalen riktigt bra, inte som de internationella giganterna som setts på festivalen de senaste åren, men tillräckligt för att en trivsam trängsel skulle uppstå. Årets arrangörer har också sett som ett mål att öka besökarnas delaktighet, vilket bl.a. manifesterades genom att man lämnat plats för dansande framför stora scenen.

 

Petersen, som senast sågs på TV med sin Skrotsymfoni (och i Skellefteå med föreställningen Ego Boy -97 på Västerbottensteatern) framförde alla sorters musik på alla sorters instrument. Han hade, förutom spelglada vänner, med sig sin cykel, där ekrarna stämts så de går att använda både som harpa och vibrafon. Senare visade han också hur man kunde spela på vanliga kristallglas.

 

Senare på natten hade Erik Petersen också ordnat ett återförenande av legendariska Ålidhems nyfolkliga dansorkester, som påminde om möjligheterna att spela såväl humppa som Honky Tonk Women på dragspel. (Klicka här om du vill höra en RealAudio-snutt från min inspelning av just den låten på Ålidhems centrum ca 1980, eller här om du vill se min recension av Eriks skiva Propeller).

 

Garmarna fyllde Iduns dansgolv med bl.a. smakprov från sitt senaste projekt med musik av Hildegard av Bingen, med texter på originalspråket latin. Deras framträdande var mer nedtonat och inte lika bombastiskt som sist jag hörde dem, ingen nackdel tycker jag. Ny cd kommer i vår.

 

Nere i Studion var det också konserter. Festens absoluta höjdpunkt för min del var Gunnel Mauritzon Band, som framförde musik från nysläppta skivan Åter. En supergrupp i världsklass, med Hans Kennemark och Roger Tallroth representerande folkmusiken, Anders Hagström och Rickard Åström från jazzens domäner och sångerskan Gunnel själv, med förflutet bl.a. i Gunnfjaurs kapell, som enande faktor. Vilken röst! Vilka texter!

 

JP Nyströms har efter en längre tids koncentration på familj och jobb åter kommit igång som heltidsmusiker. I Burträsk för ett par år sedan tyckte jag de hakat på -80-talet, samma låtar, samma skämt, bra men det kändes som de levde på gamla meriter. Nu har de gått vidare med mycket nytt material, bara någon enstaka JP-klassiker hördes. Och som vanligt ett mellansnack av bästa stå-upp-klass.

 

I den andra källarlokalen Äpplet var temat genomgående dans – från polskeutlärning till Malmöbaserade klezmerbandet Östblocket med hög blåsfaktor och mycket ös. Vid sidan av Garmarna klara ungdomsfavoriter. Publiken var på det hela mycket blandad, med näbbskor, småbarn, piercing och svarta kängor sida vid sida.

 

Mycket mer hördes, och lika mycket missades – trots bantat format var det omöjligt att hinna allt. Den stora festivalens framtid är oviss. Kanske hade den blivit alltför stor, kanske borde den fortsätta i samma format. Vi får se vad som händer nästa år. Men helgens ”surrogatfest”, som i viss mån var en återgång till den ursprungliga festivalandan, visade hur långt man kan komma med små medel, kort om tid och stor entusiasm. Jag tycker det bådar gott inför 2002.

 

Fler bilder

 

Ulf Torstensson (Norra Västerbotten och Lira 2001)