Folkmusik i världsklass – Pansalen Skellefteå lördagen 12/1 2002

 

Sintram – Åsa Johansson, Maria Larsson, Daniel Fredriksson

 

 

När Alexandra De Paoli presenterade lördagskvällens folkmusikkonsert som ”världsklass” kändes det lite pretentiöst. Men förväntningarna infriades dubbelt upp. Vid sidan av Popstaden finns nämligen ett musikliv av helt annan art. Trots att folkmusiken drar en betydligt mindre publik finns klara tecken till förnyelse. Och kvällens åhörare i Pansalen, tyvärr bara ett femtiotal, var allt annat än pensionsmässiga.

 

Till föryngringen bidrar förhoppningsvis våra ganska nyinstiftade kulturarbetare Daniel Pettersson och Daniel Fredriksson. De har via ett folkmusikprojekt med stöd av kommunens kulturenhet och Edelviks folkhögskola fått möjlighet att flytta hem till Skellefteå och jobba med sitt stora intresse på heltid. Något som hittills lett till bl.a. en utställning på Skellefteå museum, spelkvällar på Urkraft och lördagens konsert.

 

Först ut på scenen var trion Sintram bestående av värmlänningarna Maria Larsson, fiol och Åsa Johansson, saxofoner och spilåpipa samt ovannämnde Daniel Fredriksson på mandola och sälgflöjt. Deras cd fick en positiv recension i NV i torsdags och framträdandet gjorde ingen besviken. Kombinationen fiol, saxofon och mandola passar utmärkt ihop ljudmässigt och musikanterna spelar både lätt och fritt.

 

Tankarna går till en av den svenska folkmusikens supergrupper Bäsk, med liknande sättning, och Sintram tål jämförelsen. De drar sig inte för att ”rugga till” kända låtar med dissonanser och oväntad rytmik, vilket bidrar till att göra musiken spännande. Daniel Fredrikssons bakgrund som hårdrockare märks i hans kraftfulla mandolaspel.

 

 

Folkmusik für alle är en grupp unga Umeå-killar som spelat ihop drygt ett år. Jag hörde dem senast vid Umeå folkmusikfestival i fjol och blev imponerad av deras spelglädje och frejdiga framtoning. Gruppen består av sex spelmän där Anton Teljebäck och Erik Rydvall framstår som motorerna och de främsta låtskrivarna.

 

Instrumenten är fioler, gitarr, djembe och ibland elbas. Det här gänget vill gärna testa gränser och började sin del av aftonen med en häftig ”polska” man hittat på en turkisk skiva.

 

Folkmusik für Alle

Tyvärr blev det under konserten bitvis lite rörigt – experimenten ledde ibland ut på hal is – vilket inte förtar intrycket av en mycket lovande och oftast samspelt samling musikanter.

 

Sist beträdde arrangörerna själva, Pettersson & Fredriksson, scenen. Daniel Pettersson, som skaffat ännu bättre nyckelharpor sedan han i fjol vann hederstiteln Världsmästare på nyckelharpa, visade att han är värdig titeln med sitt lätta och lekfulla spel. Daniel Fredriksson överraskade med en egen låt med närmast impressionistisk framtoning med flageolettspel och en melodi som var så diskret att det först efterhand framgick att det var en polska. Läckert.

 

 

Daniel Pettersson, Daniel Fredriksson

 

I den här konstellationen – nyckelharpan dränks lättare – spelar han mer återhållsamt än i Sintram, men med samma drivna rytmik och kontrapunkt. Det improviseras bitvis friskt, med lyckat resultat. Roligt är också att gruppen så konsekvent satsar på låtar från vårt eget kulturområde – det får inte bli ett självändamål, men det är viktigt att även Västerbotten placeras på den folkmusikaliska kartan. Det finns inte många som gör det nu när Burträskar’a slutat.

 

De här båda Daniel står, sin ungdom till trots, inte efter musikanter som Johan Hedin, Olov Johansson, Ale Möller och Roger Tallroth. Världsklass alltså – och ett skivkontrakt på ett av folkmusiksveriges mera prestigeladdade bolag lär vara på gång. Jag tror de har förutsättningar att placera Skellefteå lika högt på musikens löpsedlar som våra duktiga popgrupper. Återstår att se om de lyckas bli profeter i sin egen hemstad.

 

 

Efter konsertdelen tog danspedagogerna Mats Wennberg & Pia Lundblad över golvet och lärde ut polska, med delar av kvällens musikanter som levande musik mitt i ringen. Mycket uppskattat och ytterligare en möjlighet att få höra bra musik.

 

 

 

 

 

 

 

 

Ulf Torstensson (Norra Västerbotten 2002)

 

Till recensionslistan